Vad blir det för mat?

När jag reser till en ny stad eller har tråkigt i min egen, händer det att jag väljer ut en person och följer efter den för att se vart vi hamnar då. Det brukar ofta resultera i att man får se platser, bostadsområden, affärer och restauranger som man annars inte skulle få se. Under en sån expedition i Tallinn fann jag mig stående i någon slags förort som på intet sätt påminde om någon av de turistbilder jag sett av den staden. Av logistik- och säkerhetsskäl brukar jag endast följa efter människor som åker kommunalt. Om det har gått en buss/spårvagn dit så borde det rimligtvis gå en tillbaka. Det gäller bara att hålla koll på bytena. Det skulle säkert också kunna uppstå en del märkliga situationer om jag skulle försöka hoppa in i folks privata bilar, av den anledningen undviker jag det. I just det här fallet (Tallinn!, Häng med lite) backade jag sakta ut ur området och hoppade på spårvagnen tillbaka. Det såg helt enkelt inte ut som att jag skulle komma helskinnad därifrån om jag fortsatte längre in.

Idag tänkte jag att själva idén borde gå att applicera i matvaruaffären. Så, sagt och gjort, jag gick omkring i den rätt stora matvaruaffären där man även kan köpa bildäck, kläder och… ja nästan vad som helst. Det är en sån affär som tittar lite överseende på lillebror ICA-Maxi. De har en rätt stor sektion med mat som man kan köpa i lösvikt och över disk. Jag strosade omkring där, bland matvaror jag inte känner igen och tittade lite försiktigt i andra människors kundvagnar för att se om någon verkade handla bara dagens mat. En kort, smal tant i beige kappa och virkad blå mössa hade en påse med en slags fralla i sin kundvagn. Lysande! Vem köper en ensam fralla? En sån som tänker handla mat till bara en måltid, var min (inte helt logiska) slutsats. Men ändå.

Jag följde således efter den korta tanten. Vi köpte ett paket korv, inte hotdogs utan sådan som de stoppar själv i affären. En liten ask av något som närmast kan beskrivas som potatissallad med skinka, ärtor, saltgurka och rivet ägg. En glasburk med inlagda tomater och saltgurka (jo man kan blanda), en burk senap, ett paket smör och några mandariner. Nu vet ju inte jag vad hon tänkte göra med sina matvaror och det är säkert så att hon hade kompletteringsvaror hemma. Det hade inte jag.

Dagens lunch blev alltså korv stekt i smör, som fått småputtra lite tillsammans med inlagda körsbärstomater och till detta pimpad potatissallad. Mandarinerna tänker jag äta sen. Och förresten, korv? Det var inte alls korv. Den innehöll varken potatismjöl, E-311, stabiliseringsmedel eller smakförstärkare. Det var bara färskt, malet kött, animaliskt fett  och en mängd kryddor som någon tryckt in i ett korvskinn. Jag känner mig lurad, eventuellt lite kränkt.

Annonser

4 tankar om “Vad blir det för mat?

  1. Kul grej det där att följa efter någon och se vart man hamnar. Ingen som misstänksamt har sneglat på dig när du följt efter den?

    Korven smakade med andra ord gubbskit eller?

    • Tricket är att se ut som att man vet vart man är på väg. Om folk blir uppenbart störda av dig så får man ju byta objekt att följa efter. Det har hänt en gång. Men Korven, den smakade bra. Inte falukorv då, utan kött och kryddor. Gött.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s